Jessikas story ska hjälpa andra

När Jessika var 19 år häktades hennes pappa för ett överfall på hennes mamma och mammans dåvarande pojkvän. Beskedet kom som en chock för Jessika som inte kunde föreställa sig pappan som våldsam.

– Jag älskar min pappa. I hela mitt liv hade jag varit hans lilla flicka och han hade aldrig gjort en fluga förnär. Jag blev helt tom, förvirrad och kände att jag nästan ville ta mitt eget liv, berättar Jessika som idag är 27 år.

Fick hela tiden förklara mig

För att förstå det som hade hänt var Jessika med på rättegångarna. Kärleken till pappan och pappans kärlek till henne gjorde att hon ställde upp och tog ansvar under de år han vistades på olika anstalter efter fängelsedomen. Hon fick fullmakt och skötte mycket av det praktiska åt pappan, som att betala räkningar och ta kontakt med olika myndigheter.

– Jag fick hela tiden ringa runt och förklara mig, och berätta att min pappa sitter inne. Till slut kändes som att jag försvarade både min pappa och mig själv. Det var nästan som om det var jag som hade begått brottet, säger Jessika.

Hade behövt få information

Namnet på Bufffs kampanj – Inte mitt brott, ändå mitt straff – tycker Jessika speglar de känslor som barn och unga med en frihetsberövad familjemedlem tvingas utstå.

– Vid ett tillfälle gick jag och mina syskon ut för att äta i grannkommunen till byn som vi kommer ifrån. Jag kunde höra hur folk viskade bakom min rygg och då kände jag skammen, trots att det inte var mitt fel.

Jessika fick inget stöd från samhället och blev inte erbjuden några insatser. Det var först fem år senare som hon sökte hjälp hos en psykolog när krafterna var slut och hon hade gått i väggen. 

– Jag hade redan från början behövt få information om vart jag kunde vända mig. Om jag hade fått prata om det då hade jag säkert kommit tillbaka på fötter mycket snabbare, säger Jessika.

”Du är inte ensam”

Nu lanserar hon sin egen hemsida, jessikasstory.com. Där berättar hon sin historia och hoppas kunna hjälpa andra i samma situation. Hon kommer att föreläsa om sina erfarenheter och har även påbörjat en bok.

– När en familjemedlem döms för ett brott blir det lätt väldigt mycket fokus på den personen och de anhöriga glöms bort.

Hon ser Bufff som en oerhört viktig organisation, som ger det stöd som både barn och vuxna behöver.

– Du som drabbas ska veta att du inte är ensam utan att det finns fler som har gått igenom liknande saker. Skammen, ångesten och rädslan blir lättare att bära om vi gör det tillsammans. Vi måste bara börja prata om det och hitta varandra, säger Jessika.