Utan insatser kunde Erics liv varit ett annat

Vad händer med ett barn när världen rämnar? När en förälder, tryggheten, kanske förebilden, tillsynes helt plötsligt sätts bakom lås och bom? Journalisten och författaren Eric Rosén vet vad som händer, och vad som höll honom borta från att gå i sin pappas fotspår. 

Eric Rosén är 17 år när hans pappa häktas misstänkt för ett brutalt knivmord. Pappan har ett tungt drogmissbruk, men något våldsbrott har han aldrig tidigare misstänkts för.

– Jag hamnade i chock. Det här måste vara ett misstag! Min pappa skulle aldrig mörda någon. Men så småningom tvingades jag inse att det inte fanns någon annan förklaring. Min pappa var skyldig till det här brottet.

Skam över att älska en brottsling

Pappan döms till åtta års fängelse för dråp och Erics värld ställs på ända. Men trots chock och förnekelse står Eric vid sin pappas sida och relationen mellan far och son fördjupas. De skriver brev till varandra och avhandlar stort och smått i livet.

– Jag kände skuld och skam över vad han hade gjort och att jag ändå älskade honom. Och det tog lång tid innan jag landade i att jag faktiskt hade rätt att älska honom även i fortsättningen.

Bakgrund och insatser avgörande faktorer

För Erics pappa var ruset ett livsval. Han förnekade aldrig sin kärlek till droger och drömde inte om ett vanligt liv. Efter fängelsedomen testar Eric om pappans livsval kanske även är hans. Han provar olika former av narkotika, men effekten att tappa kontrollen över sig själv, är inte något som tilltalar honom. Att det förhöll sig så, ser han som ren tur. En annan räddande faktor var klasstillhörighet.

– Jag växte upp i fattigdom, men min pappa hade en överklassbakgrund. Ända sedan jag föddes hade jag fått veta att man har rätt till saker, man kan bli vad man vill, det finns inga begräsningar. Det tror jag bidrog till att jag inte gick i pappas fotspår.

Viktigt att barn till fängslade får stöd

Något stöd från samhället när pappan fängslas erbjuds inte. Däremot hade Eric sedan tidigare en kontaktperson inom socialtjänsten som han träffade en gång i veckan. Hans mamma som var utbränd fick samtalsterapi, och innan fängelsedomen fick Erics pappa upprepade chanser att bli drogfri. Alla dessa sociala insatser i kombination med familjens bakgrund, tror Eric var avgörande för hans framtid.

– Jag tror att det är otroligt viktigt att barn med en familjemedlem i fängelse erbjuds stöd. Det är ett sätt att berätta för barnet att det är normalt att må dåligt och att han eller hon inte är ensam. Här gör Bufff ett fantastiskt jobb, säger han.